Lycklig & Förvånad

Du gick sakta nerför gatan
Vi hade inte bråttom hem
Och jag vände mig om ibland
för att få en skymt av dig igen
Det var så det var

Du gick sakta nerför gatan
Och det mörknade och blev kallt
Men jag hade din värme kvar i ryggen
och jag såg dig överallt
Det var så det var

Du var mitt hem och min oas
Du gav mig gåtorna tillbaks
Du gjorde mig lycklig och förvånad