Men bara för det kan jag inte låta bli att vara ledsen. Jag har ju varit Maxirenée i sex år nu och lärt känna helt underbara människor under den tiden, känns konstigt att lämna det bakom mig nu. Förra veckan när vi var ute och åt med mitt specialgäng så försökte jag hålla ett litet tal för dem men det gick inte så bra, tårarna kom direkt. Tanken att inte få träffa dessa personer nästan varje dag gör ont..
Ikväll så hade vi avskedsmiddag i Bökhult. Sorligt! Fick fina presenter, ett klöstorn till mina katter, en uppblåsbar sodastream gaspatron, en sodastream och fina blommor!
Tack så jättemycket allihopa!!!
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar