Idag tänker jag väldigt mycket på föräldrar, syskon, pojkvänner, flickvänner, bästa vänner, vänner som förlorade någon den 22 juli förra året. Jag har själv förlorat en nära person så jag förstår deras saknad. Jag tänker också väldigt mycket på de som överlevde på Utöya, jag har följt rättegången väldigt mycket och läst eller tittat på många berättelser av de som överlevde. Jag kan fortfarande inte förstå att det verkligen har hänt! Vilket helvete de gick igenom!
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar